Klimpen

Jo, jag var alltså på Ikea idag igen. Jag kom i vanlig ordning på att jag hade glömt två viktiga saker när jag kommit hem sist. En knivslip och en ny skärbräda. När jag var klar och hade betalat och ätit korv med bröd tänkte jag att jag skulle hedra det soliga vädret med en glass.

Detta var lättare sakt än gjort. Om det finns någonting som baggarna gillar ännu mer än billig korv med bröd så är det billig glass. En mjukglass i liten strut kostar även den fem kronor. Och baggarna älskar fan mjukglass. Jag skulle faktiskt vilja sträcka mig så lång som att hävda att mjukglass kan vara den vanligaste glassen i Norge. Fast naturligtvis heter den ju inte mjukglass på norska utan softis. Glass heter ju is och mjuk heter tydligen soft. Varför heter inte mjuk soft på svenska också? Det hade ju varit hur soft som helst att glida in till stan och köpa softglass. Jaja, när jag väl hade fått min strut väntade det tuffaste motståndet. Kön till glassmaskinen. Solen sken utanför byggnaden och bländade den som försökte se ut. Innanför glasfönstret ringlade sig kön fram och tillbaka och när jag gick och ställde mig längst bak så hamnade jag vid ena kassan. Kön var inte bara lång utan även dåligt organiserad av diverse baggar vilket gjorde att den gick i osammanhängande cirklar och mönster. Jag såg hur några från kassan som köpt korv med bröd försökte att ta sig igenom glasskön, men fick ge upp. Baggarna var förälskade i sin softis och tänkte inte släppa igenom någon, även fast de blockerade vägen till ketchup- och senapspumpen. Efter några minuter blev kön ännu längre och baggarna blockerade nu både utgången ut byggnaden, men även kön som man köpte glassen i. Jag såg avskyvärt hur en tjock familj stod framför mig redo att slåss med sina koner i händerna. Både de vuxna och barnen hade på sig joggingbyxor och joggingtröja. Hur tänker man när man går ut utomhus med joggingbyxor? Jag menar om inte syftet är att jogga så är det bara en pyjamas. Och varför går man ut utomhus med pyjamas? Har man ingen självrespekt överhuvudtaget? Att just familjen framför mig var tjocka gjorde ingenting. Jag har alltid sett upp till tjocka människor eftersom det krävs talang för att vara riktigt riktigt tjock. Man måste äta utav bara fan. Och onyttigt dessutom. Det krävs disciplin för att bli riktigt stor och att dessutom fortsätta att vara det. Men i Norge är det ingen sport. Här innehåller väldigt många produkter hög sockerhalt. Dessutom har man råd med det. Baggarna äter ju ingen lunch, utan bara mackor. Mackor med ljust bröd med sylt eller fet brunost på. Varje dag. Hela tiden. Jag ger mig fan på att de även gör det hemma och inte bara på jobbet. För att det blivit en vana. När de går på tur så äter de kitkat och kallar det för kvicklunch. Boller som man köper på narvesen är fulla av socker. Det är inte konstigt att det är så många som är överviktiga och det är därför ingen sport att vara tjock i Norge.

Jag funderade på vad som skulle hände om man trängde sig före i kön, men man skulle antagligen bli ihjälslagen. Eller kvävd av någons lusekofta.
Jag fick till slut min mjukglass. Den smakade socker inte särskilt gott. Ungefär samma som den de har på donken. Det var inte värt de tjugofem minuter jag stod i kö. Bara så att ni vet.

/ Klimpen